Du är här

Organisering av samverkan

Här finns stödmaterial som kompletterar handledningen för kommuner och Arbetsförmedlingen som vill utveckla samverkan.

Tillgängliggör ett gemensamt utbud av regional yrkesinriktad vuxenutbildning

Hur man inom ramen för en överenskommelse löser detta kan variera. Avsikten är att skapa förutsättningar för kommunerna att kunna tillgodose kompetensbehoven hos arbetsgivarna i hela sitt samverkansområde, samlat inom ramen för de lokala jobbspår som ingår i överenskommelsen. Förutsättningarna att sätta samman jobbspår som möter arbetsgivares behov av kompetens och effektivt rustar arbetssökande förbättras om kommunerna samverkar om de utbildningar som kan vara aktuella.

Ett vidare syfte med att beskriva hur man tillgängliggör ett utbud av regional yrkesinriktad vuxenutbildning är att förbättra möjligheterna att nyttja ”hela verktygslådan” och därmed effektivare rustning och matchning inom ramen för samverkan.

Det gemensamma utbudet bör vara tillgängligt för arbetssökande, oavsett bostadsort i det aktuella området, genom att de ges möjlighet att delta i alla jobbspåren och därmed i yrkesvux. Hur ett gemensamt rekryteringsförfarande av deltagare/elever från samtliga kommuner till de yrkesvuxutbildningar som används inom de lokala jobbspåren kan möjliggöras bör beskrivas i överenskommelsen.

En utgångspunkt för Duas krav på samverkan mellan minst tre kommuner är förordningen om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning. I denna ställs krav på att minst tre kommuner ska samverka om planering och genomförande av utbildningen, i syfte att öka utbildningsutbudet för enskilda och tillgodose behoven på hela arbetsmarknaden i de samverkande kommunerna. Hur kommunerna valt att tolka kravet på samverkan varierar över landet. Det gör därmed också omfattningen av samverkan. I en del samverkansområden handlar det enbart om en gemensam ansökan om statsbidrag varefter medlen fördelas ut till varje enskild kommun. I andra samverkansområden finns beslutade samverkansavtal med fördelningsprinciper för gemensamt utbildningsutbud och fritt sök för invånarna i de kommuner som ingår i samverkansavtalet. Att samverkansområden kan erbjuda ett gemensamt utbildningsutbud ser Dua som en viktig grund för att yrkesvux ska möta arbetsgivares och individers behov, inte bara genom lokala jobbspår.

Unga som inte fullföljt gymnasiet

Unga som inte påbörjar gymnasiet, hoppar av eller inte fullföljer en gymnasieutbildning löper stor risk för återkommande arbetslöshet. Sedan 2015 har samverkan om unga utvecklats mycket men fortfarande fullföljer många unga inte gymnasiet. Här kan t.ex. en tydlig koppling till ett yrke eller en bransch på språkintroduktionsprogram leda vidare till ett lokalt jobbspår och/eller yrkespaket inom vuxenutbildningen.

Samverkan om unga som saknar en gymnasieutbildning, de som omfattas av kommunens aktivitetsansvar (och inte arbetar eller studerar) och unga i åldern 20–25 år som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen behöver utvecklas. Arbetsförmedlingen ska när det gäller unga med funktionshinder särskilt samverka med skolan för att underlätta övergången från skola till arbetsliv, även detta är ett område där stora behov kvarstår.

Arbeta med ett jämställdhets- och ungdomsperspektiv

Forskning och utredning har visat att de insatser som kvinnor och män får kan skilja sig åt – mer än vad som kan anses skäligt kopplat till skillnader i utbildningsnivå mm. Det är därför viktigt att samverkan bedrivs med ett jämställdhetsperspektiv, t.ex. genom att analysera deltagarsammansättningen och resultat utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Arbetsförmedlingen har ett ansvar att öka mångfalden och motverka diskrimineringen i arbetslivet. Statistik ger en bild av t.ex. fördelningen på arbetsmarknaden, hur många kvinnor eller män som tar del av olika insatser, och resultat för kvinnor och män, men svarar inte på frågor om varför det kan skilja sig åt. Samverkan bör bidra till en ökad likvärdighet och minskad könssegergering.

Kartläggningen av de individer som ska omfattas av överenskommelsen utgår från underlag från flera aktörer. Dessa kartläggningar bör göras återkommande – för att klargöra omfattningen av behovet av stöd hos dem som omfattas av överenskommelsen. Statistik ger oss en bild av till exempel hur många unga som saknar gymnasieutbildning, men svarar inte på individers behov av stöd för en etablering i arbetslivet.